1 Mars..

31 dagar kvar till BF.. känns helt overkligt. Första dagen på min semester som jag valt att ta ut innan lillan ska komma. Nu ska jag bara vara tills hon kommer. Förbereda, tvätta, bädda, sy och inredan hennes rum... när d är gjort är hon Välkommen att komma precis när hon vill. Just nu är de blandade känslor... ena stunden känns d som om hon kommer innan BF andra känns de som om hon kommer bo där inne långt över BF och d vill jag verkligen inte. För mig får hon gärna komma nästa vecka.. eller ja vi kan få se vad Tul säger 10 mars först... hon har förhoppningsvis tjockat på sig lite till då..

9 månader av längtan är alltså snart över.. snart är vi den där familjen vi drömt om sedan våren/sommaren 2009..
I juni 2013 trodde vi båda att detta aldrig skulle hända oss.. hoppet var långt borta efter ett misslyckat IVF försök och tankarna om ett eget barn var lååångt låångt borta.
Sen plötsligt en dag valde en liten simmare att kämpa sig hela vägen fram.. en simmare som nu är vårt älskade mirakel som vi snart ska få träffa... som vi älskar så mycket och längtar så efter.
Minns än i dag den 27 juli... gravtest togs för att då brukar mensen komma nån dag efter ett negativt resultat. Gjorde d av ren rutin kändes d som la d på vasken, duschade och tänkte att jag får ju titta på det innan jag slänger d iaf.. den Chocken var total... där var 2 steck.. 2.... hur gick d till?  Vad hände?
Jag gjorde nog minst 10-15 gravtest tom v 12 och kunde inte ens då när vi såg en liten liten räka på Vul förstå att vi lyckats skapa ett nytt liv.. ett liv skapat av 100 % kärlek... ett liv som är en liten del av oss båda samtidigt som de är en helt ny individ...

Snart är alltså tiden och längtan över och vårt nya liv börjar.. som vi längtar!!

BM besök v 33 (32+1)

I dag vart d BM besök.. allt är bra med lillfisen.. magen växer som den ska och hjärtat låter fint...mitt blodtryck är bra och blodvärdet hade ökat till 102.. ingen mega ökning men ändå på rätt håll =)

SF mått: 31
Hjärtljud :140-142
Blodtryc:k 110/60 ( eller hur man nu skriver d)
Viktökning: +7 kg sedan inskrivning
Ingen äggvita i urinen

Alltså godkänd även denna gången =)

Bebis mår bra.. annat gör den blivande modern.. hon är i en redig depression .. en svaka som kommit utav att jag avslutade min medicinering av antidepressiva i samband med att jag plussade då läkaren på psykologi enheten sa att d vart bäst för att inte göra bebis beroende.
I dag säger denna Läkaren att de ibland är bättre att fortsätta medicinering även under graviditet, då d är vanligt att man blir nedstämd under en graviditeten är det änu vanligare att vi som redan innan är nere blir änu sämre.. och då säger d ju sig själv att om man slutar medicinera blir d dubbelt upp.
Jag känner jätte mycket ångest, hjärtklappning, är känslo kall..(skrattar och ler för att de ska göras) svimnings känslor, tryck över bröstet och gråter bara någon frågar hur jag mår... gråter bara någon tittar på mig... gråter av bara tanken på att behöva gå till jobb =(
Jag bröt helt enkelt ihop hos BM i dag vilket resulterade i att hon skickade akut remiss till psykiatrisk mödravårds hälsa... allt för att jag ska få hjälpen innan lillan kommer.. så jag kan glädjas på riktigt när hon väl är här.
BM trodde oxå att allt detta beror på allt vi gått igenom.. den långa resan innan vi plussade.. ivf behandling...gyn besök och utredningar hit å dit.. de tar mycket på en psykiskt. 
När vi sedan fick ett + på stickan blev lyckan så stor och överrumplade över att vi lyckats på egen hand att allt annat försvann och man levde i detta.. nu börjar d krypa på att vi verkligen ska bli föräldrar och de är en stor omställning på g..

Fick även en tid till läkaren på Barnmorskemottagningen i dag .. hon sjukskrev mig 100 % till efter Tul och sedan på 50% månaden ut.. sedan ska jag ta semester i mars... funkar inte 50% ändrar vi d igen... kände verkligen att hon lyssnade och tog mig på allvar...

Oj vilken roman.. nu hoppas jag på att få den hjälp jag behöver...

Ingen dans på roser... =(

... att vara gravid är absolut ingen dans på roser.. jag har mått ganska bra iof förutom foglossningar.. men nu sista veckan har jag haft otroligt mycket ångest.. tryck över bröstet.. hjärtklappningar...kall svettningar och jag har aldrig saknat mina antidepressiva så mycket som nu.. trodde inte d fanns så mycket tårar i en kropp bara så där..
I dag kom dessutom svimnings känslan.. på väg hem tog vi en lunch paus..
Tog bricka.. bestick.. dricka och beställde mat... i kön för att betala känner jag hur hela kroppen blir förändrad..benen blir gelé....det känns som värk i axlarna och tryck i magen..svetten lackas...det susar i öronen ovh ögon flimrar... säger till A att jag tror jag svimmar nu.. han hör inte så jag får dra honom i tröjan å säga d igen.
Han leder mig bort till bordet och återvänder för att hämta maten.. jag hänger som en säck över bordet och han ber mig dricka... sakta kommer jag tillbax igen och med mat i magen orkar jag tom gå ut i bilen igen.. fy fasen så läskigt d var... väl k bilen slappnar jag av å bara bölar... de tog lixom inte slut... väl hemma stod jag i köket och kände samma sak var på väg igen.. hann ta mig till soffan iaf..

Har d senaste nätterna haft mycket sammandragningar och tryck över bröstet... känns som någon lägger kilo med stenar över halsen.. sjukt obehagligt, man lixom tappar kontrollen... lite som när man tar sömntabletter och man känner att man somnar och försvinner men kan inte kontrollera kroppen. 

I morgon kl 10.30 har jag tid hos BM och hoppas på att läkaren kan hjälpa mig på något sätt...
Så här orkar jag inte ha det... Ångest delux av att bli lämnad ensam om A så bara ska till affären... Ångest delux av bara tanken på att ta mig till jobb..

Blää för detta.. men snart snart är min älskade prinsessa här hos mig/oss.. kan inte ens med ord beskriva hur mycket jag längtar..

10 År..

10 år.. 10 långa långa år.. fyllda med smärta,sorg och hat över att han var tvungen att hämta hem just dig. Min mamma, min ledstjärna , min stötte pelare.
Livet är orättvist d är bara så.. de fina människorna måste lämna först, medan de elaka och onda får vara kvar och göra mer skada än någon annan.
Jag minns det som igår.. jag var vid din sida.  Du skulle bara sova,men något gick fel.. det utbröt panik sen var du borta... borta från oss!!
Jag kände mig så liten och ensam i detta tumult med känslokalla läkare som tittar på mig medan han rusar förbi i korridoren vidare till sin avdelning igen.. stannar upp och säger ..

- Hon är DÖD.. de var det bästa för henne...

Vadå död?? Min Mamma kan inte, får inte vara död .. hur kan han bara säga så, han har inte träffat henne innan , han vet inte vad som var fel på henne, han jobbar inte ens på den avd.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och mi kärlek till dig är så stor.
Det som smärtar mest är att du inte får vara med här och träffa vårt Mirakel, ditt Barnbarn.
Att vår lilla E inte får möjligheten att träffa sin Mormor..

Livet är inte rättvist, det är inte det!!

Tillbax till verkligheten...

Så efter 2 dagar hemma för vila är det dax att ta sej till jobb igen.. i morgon blir en lång dag.. så får jag prova på en heldag utan möjlighet till vila innan jag ska upp på heltid igen. I morgon är de dock jobb på förmiddagen och skola på eftermiddagen.
Har fått i väg en uppgift i dag... fått B el C på d andra så hoppas på samma nu... minst C iaf.
Ligger något efter,har inte haft orken på sistone. Känner mig lite piggare nu förutom foglossnings helvetet..
Kom inte ens till busshålls platsen i måndags utan fick vända efter 200 meter och gå hem igen.. tog därför denna dagen hemma oxå och fick iom d både räkningar och skolarbete gjort. Fick även lagat middag och eldat.
Jag har lärt mig att elda så d blir varmt... i hela huset.. utan att d slocknar. Både i pannan och kaminen.. känner mig jävligt duktig asså.. haha..

Andreas håller på med projekt trappa vilket gör att vi inte kan sova i vår sängen.. vi sover just nu i soffan.. ser ut som en luffar kvart i vardagsrummet... och de värsta med detta är nog att jag har två storlek 43 mitt i huuet när jag sover... ni som känner mig vet att något av de äckligaste jag vet på en människo kropp är fötter.. stora som små.. de är endast acceptabla på små barn som inte går i skor.. haha.. NU tvingas jag alltså sova med dessa i nivå mitt ansikte... även om d varje kväll är nytvättade och rena tycker jag mig känna lukten av sura fötter... =)

Nä nu är d slut på mitt blajblaj för i dag. .

Obeskrivlig Kärlek..

Kärlek är något stort.. väldigt stort. Att älska någon är oxå stort väldigt väldigt stort... och att kunna älska något man änu inte träffat är obeskrivligt...
Jag känner stor kärlek till min man, mina vänner och min familj.. jag älskar dem alla som finns i min närhet och gör mina dagar värda att leva på olika sätt.
Min man är mitt liv.. utan honom vore jag inte där jag är nu.. utan honom hade jag inte kunnat känna denna obeskrivliga kärlek till någon jag änu inte träffat.. någon jag bara känner på insidan... ett mirakel som växer inom mig... en liten människa som är vårt kött och blod.. som vi har skapat av kärlek.

Ett litet flickebarn som vi längtat efter och kämpat för i 4,5 år.. om 66 dagar går hennes hyreskontrakt ut och vi får möta denna skapelse.  Vi kommer älska henne oändligt mycket.. vi älskar henne redan så sjukt mycket... !!
Nu ska vi bli föräldrar och ta hand om och uppfostra henne efter alla konstens regler.. den känslan skrämmer mig samtigt som den får mig att känna lycka..

♡♥♡

SMARTSON

Ansök om att bli testpilot du oxå.. Det både rolig och spännande.

http://smartson.se/arla-koket-mjukglass.html?utm_source=bloggare&utm_medium=blogg&utm_campaign=arla-koket-mjukglass